Den Dystra Sanningen

Jag tänker inte bara skriva det andra gjort mot mig, och det jag är besviken på.. Finns nog en hel del grejer som jag gjort själv som kanske inte var i det smartaste draget.
Som t.ex i påskas så står A och förklarar för mig att han vill ha tillbaka mig, men inte just då.. Jag lyssnade på allt han hade att säga, jag ville inte ta åt mig, då han inprincip hade en ny, och hur kul känns det att stå och lyssna på sånt där? Man vet inte riktigt vad man ska tro faktiskt, hur som haver så trodde jag på allt det där, och det slutade med att vi sov i samma säng och allt kändes faktiskt bra för min del just då.. Men det var ju bara att glömma..

Dagen efter blev allt annat än bra, jag såg dom två tms på ett ställe, och är det så konstigt att man flippar ur då? Hur som helst så slutade den här kvällen med att j JAG hade salgit flera personer och gjort dom illa, varfär i hela friden blev jag så in i helvetes förbannad?

Jag ångrar att den här kvällen blev som den blev, men kan ändock inte rå för över att det kändes ganska skönt på nåt konstigt sätt. Jag vet inte varför, men då hade jag ialla fall fått visa min ilska och besvikenhet på nåt sätt, även fast det blev för mycket och helt åt helvete på fel sätt.