Dumma människa som tror du kan vända mina kompisar och min pojkvän emot mig, haha. Du är så fruktansvärt patetisk din lilla råtta. Jag hatar dig och kommer alltid så att göra. Finns jag gjorde en dom grej emot dig, men du beter dig ännu värre tycker jag, VÄX UPP nångång.. nej just ja, det kan du ju inte för du e en liten snorunge som tror du är så tuff och ccol..

Nej förr eller senare kommer du inte ha några vänenr kvar, så enkelt är det.

Jag tänker inte bara skriva det andra gjort mot mig, och det jag är besviken på.. Finns nog en hel del grejer som jag gjort själv som kanske inte var i det smartaste draget.
Som t.ex i påskas så står A och förklarar för mig att han vill ha tillbaka mig, men inte just då.. Jag lyssnade på allt han hade att säga, jag ville inte ta åt mig, då han inprincip hade en ny, och hur kul känns det att stå och lyssna på sånt där? Man vet inte riktigt vad man ska tro faktiskt, hur som haver så trodde jag på allt det där, och det slutade med att vi sov i samma säng och allt kändes faktiskt bra för min del just då.. Men det var ju bara att glömma..

Dagen efter blev allt annat än bra, jag såg dom två tms på ett ställe, och är det så konstigt att man flippar ur då? Hur som helst så slutade den här kvällen med att j JAG hade salgit flera personer och gjort dom illa, varfär i hela friden blev jag så in i helvetes förbannad?

Jag ångrar att den här kvällen blev som den blev, men kan ändock inte rå för över att det kändes ganska skönt på nåt konstigt sätt. Jag vet inte varför, men då hade jag ialla fall fått visa min ilska och besvikenhet på nåt sätt, även fast det blev för mycket och helt åt helvete på fel sätt.

Alla hjärtans dag kommer alltid påminna mig om det.. Det var just den dagen som all den där skiten började, det var den kvällen dom där smsen dök upp i en annans tjejs telefon, och till mig frågar du om jag inte kan sova hos en kompis? Hmm.. Inte riktigt schysst tycker jag.. Varför i hela friden gör man så?

Veckan efter det var den värsta veckan i mitt liv tror jag.. Smsen du skickade till mig, om alla möjliga krav för att jag skulle få vara med dig överhuvudtaget var helt sjuka.. Varför duger jag inte som jag är? Varför måste jag ändra på mig efter 4 års tid? VARFÖR??
Och varför är jag så dum och tar åt mig allt skit du skrev? Kunde inte äta riktigt då jag endast tänkte på all skit du skrivit till mig om att jag var för stor åt de hållet och för fet åt de.. bla bla bla.. Det tog flera veckor innan jag kunde äta riktigt, vilket jag fortfarande inte gör, men det är mycket bättre nu än va de va förut..

Jag skulle nog aldrig i hela mitt liv ta tillbaka dig, även fast jag har haft funderingar på det, jag skulle nog inte må bra med dig och jag har det nog mycket bättre nu än då.. Men varför inser jag inte det? Varför saknar jag nånting som är så dåligt??

Nuförtiden gör jag saker som jag har lust till att göra, dock får jag panik över saker, vad får jag egentligen panik över? Jag vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig, men paniken kommer krypandes upp i knät på mig ganska så ofta, tyvärr. Vill inte tänka på vissa saker, men kan heller inte låta bli..

Tänka på hur det kunde ha varit, och vad som hade varit om A. aldrig skrev dom där förbannade smsen den där dumma kvällen..
Jag kan inte rå för det, men det är ju just pg.a av dom där smsen som jag sitter där jag gör idag, det är inte det att jag inte trivs med mitt liv precis som det är just nu, för det gör jag, och egentligen saknar jag inte A, inte eftter allt som har hänt, och nu när jag verkligen har sätt hans sämsta sidor någonsin som jag inte t rodde fanns..

Men åter till ämnet, vad får jag panik över? Varför måste jag tänka på allting? Det spelar ju ändå ingen roll längre, och det är väl just det, att ibland känns det som om ingneting har någon betydelse, för det finns ingen mening med nånting, och i nästa sekund så känns allt toppen, jag har världens bästa vänner och en otroligt söt dotter, varför är jag inte nöjd?