Den Dystra Sanningen

Känner mig glad när jag pratar med E, men det känns som nånting saknas, är det en känsla eller vad kan det vara för någonting? Jag vet faktiskt inte riktigt. Vi får väl se vad som händer, tycker det är skönt att ha någon att prata med i det motsatta könet. För visst är vi lite beroende av varandra fast vi inte vill?

Känns skönt att jag inte hör av mig till person X längre. Jag vill inte, men samtidigt vill jag ha kontakt, oavsett hur den idioten har betett sig mot mig.. Hur bär man sig åt att släppa det? För jag vet själv att vi inte är bra för varandra..